Let him down gently..
Ångest. Lätt yrslig. Illamående. Ytlig andning. Ja, men grattis på födelsedagen då, Jeanette!
Inatt kunde jag inte sova. Vid två låg jag fortfarande vaken med vidöppna ögon och stirrade blint upp i taket. Det var inte som när man var liten och inte kunde sova för att man var så exalterad över alla presenter som man skulle få nästföljande dag. Nej nej. Det enda jag kunde tänka på var hur jag ska möblera om min lägennhet idag och när jag ska få chansen att dra till IKEA igen. Jag funderade länge och väl på hur jag ska fördela möblerna på mina 37 kvm och jag har ännu en gång hittat det perfekta sättet. Hurra! Paola envisas med att påstå att mitt ständiga ommöbleringsbehov handlar om kaoset i min egen hjärna. Jag förnekar det naturligtvis alltid, men jag har vetat långt innan hon ens tänkte tanken att det faktiskt är precis så det är. Efter varje gång som jag möblerar så känner jag mig lite mer tillfredsställd och jag tror att jag kan svara för de som känner mig att de hellre ser mig möblera om att flytta till annan ort som jag oftast har jag gjort när kaoset har varit alltför ilsket i mitt huvud. Att flytta till något helt nytt har dämpat den galna tristess som har slagit upp tält i mitt sinne och dansar runt lägerelden. Att möblera om monterar visserligen inte ner tältet, men det släcker lägerelden ett litet tag i alla fall.
Imorse när jag vaknade och traskade in i köket ramlade jag nästan bakåt i ren chock. OKEJ, VEM HAR MÖBLERAT OM I MITT KÖK?!! En sekund senare insåg jag att det var jag själv som gjorde en snabbmöblering just för att jag skulle få lite ro och kunna få lite sömn i alla fall. Jag somnade. Och drömde om lillasyster Samantha, 2 år, iklädd lila velourbyxor och röd väst med en alldeles för stor mössa på skallen. Hon hade på någon vänster tagit sig upp på ett tak på ett väldigt högt hus och ville visa hur högt hon var för mig och hundra andra som hade fest på ett tak 20 meter under henne. TITTA, NENNE!!!!!! gastar hon och vinglar på kanten för hon vill vara säker på att jag ser henne ordentligt. I panik kutar jag upp på taket och vill hinna dit innan hon upptäcker att jag är borta och vill gå närmare kanten för att se vart jag är. Mitt i paniken ringer någon Anders och vill vara kär och gullig med mig i telefon och jag får ännu mer panik över hans totalt IQ-befrielse och skriker åt honom att fara åt helvete. Let him down gently hade jag inte en tanke på då. Hur kan han inte fatta att jag hade annat att tänka på just då?? Hur kan han vilja kuttra i luren när han hör att jag springer i panik?? NOLLA! Jag slänger telefonen in i en vägg och kommer upp på taket och räddar syster och försöker göra allt för att inte visa henne hur rädd jag är och förklarar så sansat jag kan att hon ALDRIG får gå upp på taket ensam igen. Att se Baksmällan och sedan se en bild från förr på min syster iklädd ovannämnda plagg var tydligen en negativ idé.
Strax efter detta vaknar jag med symptomen läsbara högst upp och är övertygad om att jag har fått en ålderkrämpa i mitt högra ben. Vissa kallar det nog träningsvärk, men jag vet bättre.
Som sagt, grattis på födelsedagen, Jeanette!
Inatt kunde jag inte sova. Vid två låg jag fortfarande vaken med vidöppna ögon och stirrade blint upp i taket. Det var inte som när man var liten och inte kunde sova för att man var så exalterad över alla presenter som man skulle få nästföljande dag. Nej nej. Det enda jag kunde tänka på var hur jag ska möblera om min lägennhet idag och när jag ska få chansen att dra till IKEA igen. Jag funderade länge och väl på hur jag ska fördela möblerna på mina 37 kvm och jag har ännu en gång hittat det perfekta sättet. Hurra! Paola envisas med att påstå att mitt ständiga ommöbleringsbehov handlar om kaoset i min egen hjärna. Jag förnekar det naturligtvis alltid, men jag har vetat långt innan hon ens tänkte tanken att det faktiskt är precis så det är. Efter varje gång som jag möblerar så känner jag mig lite mer tillfredsställd och jag tror att jag kan svara för de som känner mig att de hellre ser mig möblera om att flytta till annan ort som jag oftast har jag gjort när kaoset har varit alltför ilsket i mitt huvud. Att flytta till något helt nytt har dämpat den galna tristess som har slagit upp tält i mitt sinne och dansar runt lägerelden. Att möblera om monterar visserligen inte ner tältet, men det släcker lägerelden ett litet tag i alla fall.
Imorse när jag vaknade och traskade in i köket ramlade jag nästan bakåt i ren chock. OKEJ, VEM HAR MÖBLERAT OM I MITT KÖK?!! En sekund senare insåg jag att det var jag själv som gjorde en snabbmöblering just för att jag skulle få lite ro och kunna få lite sömn i alla fall. Jag somnade. Och drömde om lillasyster Samantha, 2 år, iklädd lila velourbyxor och röd väst med en alldeles för stor mössa på skallen. Hon hade på någon vänster tagit sig upp på ett tak på ett väldigt högt hus och ville visa hur högt hon var för mig och hundra andra som hade fest på ett tak 20 meter under henne. TITTA, NENNE!!!!!! gastar hon och vinglar på kanten för hon vill vara säker på att jag ser henne ordentligt. I panik kutar jag upp på taket och vill hinna dit innan hon upptäcker att jag är borta och vill gå närmare kanten för att se vart jag är. Mitt i paniken ringer någon Anders och vill vara kär och gullig med mig i telefon och jag får ännu mer panik över hans totalt IQ-befrielse och skriker åt honom att fara åt helvete. Let him down gently hade jag inte en tanke på då. Hur kan han inte fatta att jag hade annat att tänka på just då?? Hur kan han vilja kuttra i luren när han hör att jag springer i panik?? NOLLA! Jag slänger telefonen in i en vägg och kommer upp på taket och räddar syster och försöker göra allt för att inte visa henne hur rädd jag är och förklarar så sansat jag kan att hon ALDRIG får gå upp på taket ensam igen. Att se Baksmällan och sedan se en bild från förr på min syster iklädd ovannämnda plagg var tydligen en negativ idé.
Strax efter detta vaknar jag med symptomen läsbara högst upp och är övertygad om att jag har fått en ålderkrämpa i mitt högra ben. Vissa kallar det nog träningsvärk, men jag vet bättre.
Som sagt, grattis på födelsedagen, Jeanette!
Kommentarer
Postat av: mia
Haha, ja, vad som händer i din hjärna verkar vara lite åt kaoshållet. Men flytta inte, okej? :)
Postat av: Jeanette
Ska göra mitt bästa..=)
Trackback
