Stolt..
Jag jävlas med jantelagen en smula och säger härmed att jag är stolt över mig själv. Under de senaste dagarna har mycket hänt som har gett mig all anledning att klappa mig själv på axeln. Inget som syns utåt utan det handlar mest om saker i mitt eget tänkande. Det är som jag tidigare nämnt väldigt skrämmande. Men också väldigt befriande. Jag har befriat mig själv från en hel del energitjuvar. Även om det inte bara har varit fysiska mänskliga tjuvar så har det ändå varit tjuvar. Och jag har ingen aning om hur jag gjorde det.
Jag vill fira på något sätt, men vet inte hur. Jag vill i alla fall inte fira med McD. Eller något liknande. Inte ens en Snickers vill jag ha. Kanske borde jag handla god frukt och frossa?
Jag känner mig verkligen helt befriad. Lätt. Lycklig. Energisk.
Jag är rädd för att vänja mig vid det. För jag är rädd att det ska försvinna lika fort som det kom. Så igen, jag tar en dag i taget.
härligt. känskan känns bekant, så jag har en aning om hur du känner dig :) förlösande är bara förnamnet.
Nåt sånt ja....
