We are golden..

Jag börjar se ett ljus i slutet av tunneln. Med det menar jag inte att jag är på väg att dö. Nej, jag menar att jag börjar se en väg ut ur sjukdomstunneln. Inte en endast dag för tidigt vill jag lova. Jag är duktigt trött på att vara sjuk nu. Det positiva med att jag har varit hemma är att jag har fått en massa tid att tänka på saker och ting. Jag har kunnat sortera en massa jox och fått någon form av rättsida på en del saker som innan mest bara var en soppa av tankar.

Det ser bra ut nu.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0