W h i t e S h a d o w s

Första gången jag såg Big Fish tyckte jag inte om den. Vi (som jag minns) hade dragit in till Halmstad, jag, Tobbe, Magnus och Marcus, och vi som de Burton-fans vi är var förväntasfulla till max. Jag tyckte inte om filmen. Om jag minns rätt så var ingen särskilt imponerad då. Andra gången jag såg den var flera år senare. Då blev jag brutalt förälskad direkt och kunde verkligen inte förstå varför jag ogillade den första gången. I helgen såg jag den igen och blev ännu mer förälskad. När sluttexterna rullade gjorde även mina tårar det hejdlöst. Filmen ger en känga till det stela och fantasilösa och "vuxna" tänkandet i dagens samhälle och gör det på ett fantastiskt sätt. Filmen är romantisk och inspirerande och får mig att vilja sätta mig ner och skriva vackra sagor sida upp och sida ner i alla de skrivböcker som väntar på att bli fyllda av drömmar och "ovuxet" tänkande.