You belong with me..
Det är sjukt vad som tilltalar en ibland. Imorse vaknade jag som sagt klockan 05.00 och då satte jag på MTV i vanlig ordning för att inte somna om. Taylor Swifts dök upp i rutan. Ni vet Kanyes offer på MTV-galan som vackert fick stå över sitt tacktal till förmån för Beyoncé som i sin tur sedan gav rampljuset tillbaka till Taylor när hon fick sista priset för kvällen.
I alla fall. Taylors låt You belong with me med video visades och den gjorde hela min dag utan tvekan. Låten tillsammans med den otroligt charmiga (och klyschiga) videon tilltalade den unga tonåringen i mig och jag drabbades av en plötslig lust att tugga bubbelgum och sjunga in i min hårborste samtidigt som jag dansar omkring på möblerna. Den här känslan har jag burit med mig hela dagen och jag kan erkänna att jag till och med dansade till inne på jobbets toa framför spegeln en gång idag. I handen hade jag en osynlig mikrofon. Såklart. Ännu ett tillfälle då förmågan att få upp armarna i luften hade varit ett stort plus för känslan. Låten har spelats i mitt huvud hela dagen också och som vanligt innebär det att jag börjar sjunga högt ibland. Blir jag för inne i tankarna kan jag lätt glömma att jag befinner mig bland folk. Eller så kan jag glömma att alla kan se rätt in i mitt upplysta kök när det är mörkt ute och istället dansa loss som en galning tills jag kommer på mig själv. Som nyss då alltså.
Jag är fylld av energi. Jag har inte mått så här bra på otroligt länge. Hoppas att det håller i sig. Det är nästan så att jag tror att två veckors monstersjukdom faktiskt bidrog med något positivt ändå. Även om min husläkare säger att det är en myt så tänker jag tro att alla virus och baciller sen augusti 2008 har fått sig en omgång och därmed rensats ur min kropp. Jag tänker tro det ett litet tag till i alla fall. För just nu mår jag bra av det.
