W h i t e S h a d o w s

Senast i lördags kväll uttryckte jag min stora avundsjuka för att Madde skulle se Green Day nästföljande dag. Igår runt halv tolv ringde hon och undrade om jag skulle med på Green Day-konsert med tillhörande hotellnatt på Globen Hotell eftersom en i sällskapet inte kunde följa med. Sagt och gjort. Fick komp av chefen för måndag förmiddag och klockan ett var jag Green Day-inlyssnad och peppad som en Duracell-kanin på speed så då kom Madde, Andreas och Mange och hämtade mig och så styrde vi kosan mot Stockholm. 

Globen-området var packat med emosar som suttit ute sen Gud vet när och när regnet började falla på allvar tyckte jag lite synd om dem där jag stod och beundrade utsikten från vår balkong på tionde våningen. Lite mat ville vi såklart ha så vi gick och åt och sen vid åtta på kvällen äntrade vi Globen och strax därefter blev jag återigen påmind om varför jag älskar att gå på konsert. Stand up!! beordrar Billie Joe Armstrong så fort han kommer ut på scenen och 13 500 människor lyder slaviskt. Fjortis efter fjortis med hjärtformade granater i ögonen blir uppslitna på scenen för att få en stund i rampljuset med idolerna. Som tack för min kompledighet ringer jag chefen som avtalat när Basket Case körs igång så att han också för höra. Inte alla som har Green Day i vardagsrummet. Allsången under kvällen vet inga gränser och när Billie Joe slänger sig ner på alla fyra efter att hela publiken har sjungit refrängen ur Boulevard of Broken Dreams för honom så är min gåshud total. Globen gungar bokstavligt talat och killarna på scenen är sjukt begåvade och kan likt Coldplay och Chris Martin, i augusti, konsten att underhålla en publik. Grymt drag i två och en halv timme och jag har blåmärken på händerna av allt klappande, ont i halsen efter allt jublande och träningsvärk i rumpan efter allt dansande och hoppande. Jag har haft turen att få gå på två av årets bästa konserter och jag kan inte annat än att tacka och ta emot. 

Lite alkohol och en trång natt senare så sitter vi alla i Globens restaurang och proppar i oss hotellfrukost och sedan kör vi hemåt till verkligheten igen och väl tillbaka på jobbet efter lunch så inser jag hur avslappnande de senaste tjugofyra timmarna har varit för mig. Jag sätter mig vid skrivbordet och tycker att det känns som att det var flera veckor sen jag var där trots att jag faktiskt var där i fredags som senast. Mycket kan hända med lite musik, rätten att släppa loss som en galning och tre av jordens absolut roligaste och galna människor att göra det med. Jag skojar inte när jag säger att jag har skrattat så att jag har ont i käkarna. TACK för tjugofyra underbara timmar som jag verkligen behövde.

Fantastiskt!!!!!


När Billie Joe säger att man ska stå upp så ställer man sig upp och man älskar det.