Killar och tjejer..
Jag tittade på Extreme Male Beauty igår kväll. Handlar om killar och vad de känner inför att inte se ut som David Beckham, att alltså vara vanliga normala killar. Att tjejer känner press inför alla tusentals bilder på fotomodeller och att de ska behöva se ut på samma sätt för att vara accepterade är inget nytt. Ätstörningar hit och plastikoperationer dit. Vi har hört storyn förut. Men det är inte ofta man får höra en killes syn på det utseendefixerade samhället vi lever i och heller inte deras känslor inför denna press. Hur ofta tänker man på att killar faktiskt också kan se ner på sig själva efter att ha passerat en plansch på en halvnaken och vältränad kändis? Och hur ofta erkänner killar något sådant?
Läste en blogg idag av en kille till synes full av självförtroende och självständighet. I bloggen visade han en helt annan sida, en ödmjuk och kärleksfull sida. Han var öppen med det faktum att han längtar efter den rätta kärleken och att kroglivet bara var ett tidsfördriv under tiden. Att killar kan bete sig som svin erkände han, men ville gärna påpeka att tjejer kan vara minst lika hemska. Det håller jag helt och hållet med om.
Att se igenom dessa perspektiv var otroligt uppfriskande och på något sätt känner jag en viss tröst i att killar känner precis som tjejer och som saknar och längtar efter samma saker som tjejer. Det är sällan som de erkänner sådant som sagt. Det är väldigt tröttsamt att bli bombarderad med stenhårda killar som inte visar känslor. Det är fruktansvärt osexigt faktiskt. Kanske är det därför jag aldrig blir kär, för att var jag än tycks gå så träffar jag killar som ser känslor och kärlek som en svaghet. Orka!
Kille eller tjej spelar egentligen ingen roll. Vi är alla människor och alla människor behöver kärlek och uppmuntran. Alla behöver någon som älskar dem villkorslöst precis som de är. Alla är värda det.
jäkla kursers fel ):
