W h i t e S h a d o w s

Jag måste ju säga att när man, sjuk och sliten, pallrar sig till ICA för att handla dagens första måltid (kl. 18.30 vill jag påpeka, eftersom jag har sovit sen kl. 13.00), och sedan på vägen hem blir sjungen för av en kille med ett vackert leende och en pojkbandsliknande fin och sockersöt röst, så kan man inte låta bli att må lite bättre. I alla fall för stunden. Isn't she lovely, isn't she wonderful sjöng han och jag kunde inte låta bli att generad och knallröd i ansiktet. Det slår Simons uttalande från imorse med hästlängder. Värst vad du ser febrig ut då!

Tack, främling, för att du fick mig att må lite lite bättre.